logo
Portfolio

Show, not tell. Typ.

Förra veckan fick vi en skrivuppgift som gick ut på att göra ett personporträtt. Vi skulle skriva en featuretext med observationer och det skulle handla om en person i klassen och lottningen gav mig Tilde.
Det här var mitt första egentliga försök till en text inom reportage eller feature och det var rätt svårt. Men det var också väldigt roligt och lärorikt. Nu vet jag vad jag kan göra bättre nästa gång. Mer sånt här vill jag göra :)

En fikastund hemma hos Tilde Jansson

Tilde Jansson möter mig i hallen. Hon har en svart tröja och svarta byxor på sig och hennes blonda hår är utsläppt. Håret ligger lätt över hennes vänstra axel. Nyfönat fick jag höra över telefon innan jag gick hemifrån. Jag vet att hon klivit upp tidigt i dag för att ta tåget tillbaka från Stockholm. Men hon ser inte trött ut, trots att hon rest flera timmar. Hennes ögon är pigga och hon har en djup och nyfiken blick.
Tilde går vidare in i köket genom vardagsrummet.
– Jag har inte lärt mig riktigt hur mycket vatten det ska vara än, säger hon där inifrån. Kaffet kan vara antingen för starkt eller för svagt.
Hon häller upp det varma vattnet i kaffepressen. Tilde fortsätter att berätta att hon rätt nyligen börjat dricka kaffe. Kanske för bara ett år sedan, då hon jobbade natt på McDonald’s i Stäket.

Kaffet är färdigt och lägenheten fylls av den omisskännliga doften av de rostade bönorna. Hon häller upp åt mig i en vit kopp med stora blå blommor på. Koppen saknar öra och är svår att hålla, då den är så varm. Vi går in i vardagsrummet där Tilde sätter sig på golvet.
Jag sätter mig i en soffa och tittar runt i rummet. Lägenheten är inte särskilt stor – ett rum och kök på fjärde våningen i ett hyreshus i stadsdelen Sallyhill i Sundsvall. Huvudrummet fungerar som både vardagsrum och sovrum, med en sovalkov direkt in till höger från hallen. Ovanför sängen sitter ett tiotal ramar med bilder och teckningar. Gruppen av bilder domineras av en stor inramad affisch från Fotografiska i Stockholm och innanför de svarta tunna ramarna hukar sig en naken Kate Moss framför Albert Watsons kamera.
På den motsatta sidan av rummet under fönstret står soffan jag sitter i. Bredvid står en tv-bänk, ett litet bord med stearintäckta vinflaskor som nu tjänar som ljusstakar och en lampa med gul skärm med fransar. Två klädhängare fyllda med tröjor, blusar och koftor fungerar som garderob.

Tilde tar fram en tidning, ett exemplar av Sundsvalls Tidning från den fjärde november. En söndagstidning med många bilagor. Det passar perfekt. Tilde sitter med en sax i ena handen, redo att gå igenom tidningens rubriker i jakt på bokstäver att klippa ut. Hon hittar det hon söker. Ett versalt I klipps ut och hon lägger det på parkettgolvet bredvid sig. Jag frågar om hon gillar att pyssla.
– Ja, jag är nog lite pysslig, svarar hon finurligt och fortsätter bläddra och klippa.
På tv-bänken ligger hennes vita iPhone som är inkopplad till två högtalare. Musiken som strömmar ut är akustisk och jag tycker mig känna igen Mumford and Sons musik. På golvet bredvid Tilde börjar fler bokstäver leta sig ut ur tidningen. Ordet Ingen har bildats av bokstäver i olika storlekar och typsnitt.

Vi har trevligt och skrattar. Lär känna varandra bättre genom att sitta och småprata medan fler bokstäver radas upp på golvet. Jag rör mig runt i rummet och tar några bilder då och då samtidigt som vi pratar. Tilde verkar oberörd av kameran.
Saxen slutar klippa. Ingen reklam tak. Tilde börjar bläddra i tidningen från början i jakt på en rubrik med ett C i. Vi blir båda förvånade över hur få C:n det finns i tidningsrubriker. Tilde börjar se frustrerad ut. Det är fullt förståeligt efter att ha suttit i över en halvtimme och omsorgsfullt klippt ut de andra bokstäverna.
– Åh, jag orkar inte det här, utbrister hon, men fortsätter bläddra fram och tillbaka.
Jag stoppar henne på en av annonssidorna där ett C uppenbarar sig. Det är information från Cancerforskningsfonden Norrland. Men rubriken är så mycket mindre än de andra. Det skulle se konstigt ut. Jakten går vidare till sida tjugo där ordet veckor finns i rubriken. Äntligen ett C.
Ingen reklam tack. Meningen är helt bildad av utklippta bokstäver från tidningen och ser ut som något som hör hemma i ett anonymt brev.
Tilde reser sig upp och går iväg. Hon kommer snart tillbaka med en tejprulle i handen. Hon plockar upp I:et och viker en tejpbit så den fäster åt två håll. Proceduren upprepas med de fjorton andra bokstäverna och en bokstav i taget bärs ut till trapphuset. Ovanför brevinkastet bildas meningen igen. Bokstav för bokstav.
Ingen reklam tack. Det ser lite snett ut och meningen är inte centrerad ovanför brevinkastet.
– Äh, det får vara så nu! säger Tilde lite uppgivet. Men jag kommer få ändra på det sen. Jag är för mycket perfektionist för att låta det stå kvar så där.

Det är dags för mig att gå hem. Tilde ska också gå. Hon har en väninna som bor i huset bredvid och dit är hon bjuden på middag.
Jag tar på mig mina skor, min halsduk och jacka. Tilde nöjer sig med en vit kofta över den svarta tröjan. Hon ska ju trots allt bara gå tvärs över gården.
Vi går ut i trapphuset och Tilde stänger dörren som nu pryds av de utklippta bokstäverna. Ute på gården tackar jag för kaffet, vi säger hej då.
Tilde tänder en cigarett och går i väg över gårdsplanen.

Jonas

Hej och nytt

Hej och välkommen till min nya blogg!
Nu är det lite nytt på gång. En ny hemsida ska försöka konstrueras efter att jag haft massa strul med min förra som var baserad på WordPress. Provar annan plattform nu, men behåller bloggen på WordPress. Så glöm inte att gå in och kolla på www.jonasherjeby.se då och då så jag har en morot så jag kommer någonstans med sidan och min portfolio! :)

Detta innebär också att jag börjar om med bloggandet. Dels på grund av att det kunde behövas en fresh start, dels för att jag glömde exportera bloggfilen från WordPress innan jag raderade allt…
Men nu kommer bild och text hamna här istället!

Jonas

Matematikens intåg i journalistiken

När jag gick på naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet fick jag det förklarat för mig av vår lärare att jag minsann inte var duktig på matte.
– Ja, Jonas. Det här gick ju som väntat, fick jag höra efter ett matteprov som inte blev godkänt.

Som tur är gick det betydligt bättre i svenska-, engelska- och samhällskurserna och jag känner mig betydligt mer hemma inom journalistiken.
Men det finns tydligen matematiska formler att hålla reda på även där. (4VHN)30±8=G förklarar hur man bör skriva en ingress. Och det är mycket enklare att förstå än de derivataformler jag blev påprackad under Matematik C-kursen.

Vad, vem, var, varför, hur, när. Mellan 22 och 38 ord. Det ger grejen

Jonas